Pilonidalsinussjukdom, även känd som pilonidalcysta eller sakralcysta, är en medicinsk åkomma som involverar inflammation och böldbildning i området där ryggen delar sig i ”stjärtskåran”. Namnet härstammar från det latinska ordet ”pilus,” vilket betyder hårstrå, eftersom tillståndet ofta har sin början i hårsäckar och talgkörtlar i detta område. Ibland kallas det i folkmun för ”tvilling.” Pilonidalsjukdom är känt för att vara svårt att behandla och kan vara återkommande för många drabbade.
Detta hälsoproblem är inte ovanligt och drabbar vanligtvis unga vuxna i åldern 15–30 år. Det är dock betydligt vanligare bland män än kvinnor.
Pilonidalsjukdom utvecklas vanligtvis efter puberteten, när ökad produktion av könshormoner påverkar hårväxt och talgproduktion. I området där ryggen övergår till sätesregionen finns hårsäckar och talgkörtlar, precis som på andra delar av kroppen. Efter puberteten börjar dessa körtlar producera talg, eller keratin. Eftersom detta område är utsatt för irritation, svettning och friktion när vi sitter och går, kan talgkörtlarna lätt svullna, vilket gör att talgen inte kan tömmas. Detta kan leda till inflammation i körtlarna och bildandet av en liten böld. Denna böld har en tendens att växa och kan ge upphov till underhudsgångar, även kända som sinus eller fistlar, som sträcker sig från bölden till huden. Med tiden kan det bildas större hålrum under huden.
Vanliga tecken på pilonidalsjukdom inkluderar ömhet och tecken på inflammation, såsom svullnad, rodnad, ömhet och lokal värme. I vissa fall kan bölden spricka av sig själv, och personer med långvariga besvär kan uppleva periodisk vätskedränering från fistelöppningarna. Om behandlingen inte är tillräcklig kan inflammationen återkomma och kräva upprepade besök hos läkaren för att tömma bölden.
Vid undersökning upptäcker läkaren vanligtvis inflammatoriska förändringar och fistelöppningar överst i stjärtskåran. Dessa öppningar kan vara närvarande i mittlinjen eller något åt sidorna.
Det finns olika behandlingsmetoder för pilonidalsjukdom, och valet av behandling beror på inflammationens stadium. I de tidiga stadierna kan noggrann rengöring och kroppstempererade bad vara till hjälp. Det är också viktigt att avlägsna lösa hår och raka området, eftersom håren ofta är en bidragande faktor. Men många patienter kräver mer omfattande behandling, inklusive kirurgi.
Vid en akut böld får patienten lokalbedövning, och en öppning skärs i bölden, oftast lite vid sidan om mittlinjen. Bölden töms, och läkaren rengör noggrant hålrummet för att avlägsna främmande material som lösa hårstrån. Efter ingreppet är det avgörande att hålla området rent genom daglig dusch och dagliga förbandsbyten. Efter cirka en vecka avtar vanligtvis inflammationen, och över 90% av patienterna blir bättre.
För patienter med långvariga besvär och återkommande inflammationer kan kirurgiskt ingrepp vara nödvändigt. Det finns olika kirurgiska metoder tillgängliga, inklusive mindre ingrepp där man rengör och tar bort hårstrån och större ingrepp där det drabbade området med hud och underhud avlägsnas. Efter den sistnämnda typen av operation krävs mer omfattande vård, inklusive täta förbandsbyten och rengöring för att undvika infektion.
För de flesta patienter är behandlingen framgångsrik, men i cirka en tredjedel av fallen kan sjukdomen återkomma, även efter kirurgi. Det är därför viktigt att följa upp med sin läkare och vidta förebyggande åtgärder för att minimera risken för återkommande inflammationer.
På uppdrag av
