Behandlingar och undersökningar
Talgkörtelcysta
En talgkörtelcysta, även känd som epidermal cysta eller atherom, är en liten knöl som utvecklas under huden.

Talgkörtelcysta · Kapitel 01 av 06
Vad är en talgkörtelcysta?
En epidermalcysta, ofta kallad aterom eller talgkörtelcysta, är en vanligtvis godartad knöl i eller under huden. Cystan innehåller främst keratin, ett ämne som finns i hudens celler. Den kan bli inflammerad, öm och svullen. Bedömning och behandling beror på hur cystan ser ut och vilka besvär den ger.
Talgkörtelcysta · Kapitel 02 av 06
Så kan en cysta kännas
- Dessa cystor är mjuka och kan ha en ojämn yta.
- De är vanligtvis gulaktiga och kan vara breda, med varierande storlekar från 2 till flera centimeter i diameter.
- Vanliga platser för talgkörtelcystor inkluderar pannan, kinderna, näsan, underlivet och ryggen.
Talgkörtelcysta · Kapitel 03 av 06
Varför uppstår besvären?
En epidermoidcysta bildas när hudceller samlas i en kapsel under huden och producerar keratin. Cystan kan bli inflammerad, exempelvis om kapseln brister, och ibland infekterad.
Talgkörtelcysta · Kapitel 04 av 06
Bedömning och diagnos
Diagnosen talgkörtelcysta är oftast enkel att fastställa baserat på dess utseende. De kan kännas som mjuka knölar under huden med en karakteristisk gulaktig färg.
Talgkörtelcysta · Kapitel 05 av 06
Behandlingsalternativ
Talgkörtelcystor behöver vanligtvis ingen behandling om de inte orsakar besvär. I vissa fall kan de vara iögonfallande eller orsaka obehag, och då kan borttagning övervägas. En läkare eller kirurg kan utföra en enkel procedur för att ta bort cystan. Målet är att ta bort hela cystan inklusive dess kapsel, om möjligt, för att förhindra återkommande cystor.
Talgkörtelcysta · Kapitel 06 av 06
Efter behandlingen
Prognosen för talgkörtelcystor är generellt god. De utgör sällan något allvarligt medicinskt problem om de inte blir infekterade eller börjar växa snabbt. Om en cysta blir infekterad kan det uppstå tecken på inflammation, såsom rodnad, svullnad, ömhet och lokal värme. I dessa fall kan behandling behövas, inklusive dränering av var och, i sällsynta fall, antibiotika.







